Vad hjälpte Hershey chase blender-experiment att bevisa?

Hershey Chases mixerexperiment var en del av en serie experiment som genomfördes 1952 för att avgöra om DNA eller protein var det genetiska materialet. Detta blev känt som Hershey-Chase-experimentet, efter de två forskarna som genomförde det, Alfred Hershey och Martha Chase.

Bakgrund:

Vid den tiden föreslogs två idéer angående det genetiska materialet:Den första föreslog proteiner, med tanke på deras mångfald och komplexitet, som den troliga kandidaten för genetisk informationslagring och överföring. En annan idé var att en okänd substans som kallas "nuklein", senare känd som nukleinsyror, som består av DNA och RNA, var ansvarig.

Experimentet:

1. Viral märkning :Hershey och Chase använde ett virus som infekterar bakterier, känd som en bakteriofag eller fag för kort. De odlade bakteriekulturer på ett odlingsmedium innehållande radioaktiva isotoper. I en uppsättning experiment märkte de virala proteiner med radioaktivt svavel-35, och i en annan uppsättning märkte de viralt DNA med radioaktivt fosfor-32.

2. Centrifugering :De märkta fagerna fick sedan infektera bakterier. Därefter blandades den infekterade bakteriekulturen under en kort tid. Denna process klippte bort virushöljena, tillsammans med eventuella vidhäftade proteiner, och lämnade endast DNA kvar inuti bakteriecellerna.

3. Rening :Bakteriekulturen utsattes sedan för centrifugering för att separera fagpartiklar från bakteriecellerna och eventuellt cellrester. Denna process säkerställde att endast intakta bakterieceller fanns kvar, innehållande antingen märkt DNA eller märkt protein, beroende på experimentuppställningen.

4. DNA eller protein :Den avgörande frågan var:Om DNA var det genetiska materialet borde det finnas inne i bakteriecellerna efter infektion, medan om protein var det genetiska materialet borde det finnas i de separerade virushöljena.

Resultat och slutsats :

När forskarna testade förekomsten av radioaktiva atomer fann forskarna betydligt högre nivåer av radioaktivt fosfor (DNA) i bakteriecellerna jämfört med radioaktivt svavel (protein). Dessutom upptäcktes minimala mängder radioaktivt protein i cellerna.

Detta experiment antydde starkt att DNA, snarare än protein, är det genetiska materialet som ansvarar för att överföra ärftlig information.