Hur körde de rom?

Under förbudstiden i USA (1920-1933) blev den illegala transporten och distributionen av alkoholhaltiga drycker, inklusive rom, en vanlig praxis som kallas romrunning. Så här gick det vanligtvis till:

1. Smuggling med fartyg:

- Romlöpare skulle använda speciellt modifierade båtar och fartyg för att transportera rom från länder som Kanada, Bahamas och Kuba, där alkoholproduktion och försäljning fortfarande var laglig.

– Dessa fartyg kallades ofta "rum-running ships" och var utrustade med kraftfulla motorer för att köra ifrån brottsbekämpande fartyg som kustbevakningens skärare.

- Romlöpare använde ibland knep som att måla sina skepp för att blandas med fiske- eller handelsbåtar, ändra fartygets namn eller register eller gömma alkoholen i falska fack.

2. Kustnära utbredning:

– När rommen väl fördes in i amerikanska vatten skulle romlöpare ägna sig åt kustdistribution.

- Mindre, snabbare båtar som kallas "rom-running boats" eller "bootlegger boats" skulle möta de större fartygen offshore för att överföra rom.

– De här mindre båtarna var ofta snabbare än brottsbekämpande fartyg, vilket gjorde att de kunde undvika fångst.

3. Dold lagring:

– Romlöpare skulle dölja alkoholen på olika ställen, som urholkade stockar, möbler, fat märkta med falskt innehåll och till och med kistor.

- De kan också samarbeta med legitima företag som frukt- och grönsaksföretag för att dölja alkoholen bland legitim last.

4. Bootlegging:

- När rommen väl hade transporterats till stränderna sålde romlöpare den till speakeasies, bootleggers och andra illegala distributörer.

– Speakeasies var otillåtna anläggningar som sålde alkoholhaltiga drycker under förbudet, och de förlitade sig ofta på romlöpare för sitt utbud.

5. Mutor och korruption:

- Romlöpare mutade ofta brottsbekämpande tjänstemän, politiker och andra inflytelserika individer för att förbise deras aktiviteter eller tipsa dem om potentiella räder eller patruller.

– Detta gjorde att de kunde fortsätta sin verksamhet trots de juridiska riskerna.

6. Allmänhetens uppfattning:

– Romlöpning fick ett visst stöd från allmänheten, eftersom många människor motsatte sig förbud och såg romkörning som en form av uppror mot lagen.

– Romlöpare blev ofta lokala hjältar, och en del fick till och med kändisstatus på grund av sina vågade eskapader.

Det är viktigt att notera att romlöpning var en farlig aktivitet, och romlöpare riskerade att bli arresterad, böter och fängelse om de fastnade. Trots dessa risker skapade efterfrågan på alkohol under förbudet en lukrativ svart marknad som stimulerade romkörning och andra former av illegal alkoholdistribution.