Hur får hummern syre och avger koldioxid?

Pigghummer, även känd som stenhummer, är marina kräftdjur som har specialiserade anatomiska strukturer för att få syre och frigöra koldioxid under andning. Här är en översikt över deras andningsorgan:

1. Gälar:Taggiga hummer har en serie fjäderliknande gälar placerade på båda sidor av kroppen, inneslutna i branchiostegala kammare. Dessa gälar är mycket vaskulariserade och innehåller ett nätverk av små blodkärl som underlättar gasutbytet.

2. Scaphognathites:Fäst till baserna på de andra maxillipederna (munbihangen) finns strukturer som kallas scaphognathites. Dessa strukturer fungerar som pumpar och skapar ett flöde av vatten över gälarna. Skaphognatiternas rytmiska slag drar syrerikt vatten in i de branchiostegala kamrarna och driver ut vatten som är utarmat på syre.

3. Branchiostegala kamrar:De branchiostegala kamrarna är slutna utrymmen som omger gälarna. När vatten passerar över gälarna diffunderar syre från vattnet in i blodkärlen i gälfilamenten, medan koldioxid rör sig i motsatt riktning, från blodet till vattnet.

4. Hemocyanin:Taggiga hummer, liksom andra kräftdjur, har ett protein som kallas hemocyanin i blodplasman som transporterar syre. Hemocyanin binder till syremolekyler, bildar ett syre-hemocyaninkomplex, och transporterar det genom hela kroppen till olika vävnader och organ.

5. Koldioxiddiffusion:Koldioxid, en avfallsprodukt från cellandning, diffunderar från vävnaderna in i blodet och därifrån går den till gälarna. Inuti gälarna diffunderar koldioxid från blodet till det omgivande vattnet under gasutbytet.

Det är viktigt att notera att taggiga hummer är vattenlevande varelser och är beroende av löst syre i vattnet för andning. De kan inte överleva ur vattnet under längre perioder eftersom deras andningsorgan inte är anpassade för att extrahera syre från atmosfären.