Vilka salter kan göra vattnets hårdhet?

De primära salterna som är ansvariga för vattnets hårdhet är kalcium (Ca²+) och magnesium (Mg²+) salter. Dessa joner kan reagera med anjoner som karbonat (CO3²⁻), bikarbonat (HCO3⁻), sulfat (SO4²⁻) och klorid (Cl⁻) för att bilda olika mineraler som bidrar till vattnets hårdhet. Här är några vanliga vattenhärdande salter:

Kalciumkarbonat (CaCO3): Detta är den vanligaste orsaken till vattnets hårdhet och kallas ofta för "kalkbeläggning". Det bildas när kalciumjoner reagerar med karbonat- eller bikarbonatjoner.

Magnesiumkarbonat (MgCO3): I likhet med kalciumkarbonat bidrar magnesiumkarbonat också till vattnets hårdhet och kan bilda avlagringar.

Kalciumsulfat (CaSO4): Detta är allmänt känt som "gips" och finns i vissa geologiska formationer. Det kan lösas upp i vatten och bidra till hårdhet, särskilt i områden med höga sulfatkoncentrationer.

Magnesiumsulfat (MgSO4): Kallas även "Epsom salt", magnesiumsulfat kan orsaka vattenhårdhet och kan ha en laxerande effekt när det konsumeras i stora mängder.

Närvaron och koncentrationerna av dessa salter i vatten bestämmer vattnets hårdhetsgrad. Hårt vatten kan ha olika nackdelar, inklusive minskad tvål- och tvättmedelseffektivitet, avlagringar i VVS-system och en obehaglig smak eller lukt. Däremot anses mjukt vatten generellt vara mer önskvärt för hushålls- och industriändamål.